• Recension •

KRÄNKT - the musical

Cosmos, 2015-02-05

Skribent: Catarina Nitz
Foto: Felicia Ohly

Otäckt roligt om vit kränkt man

Medan Gene Simmons fick ligga med 4 997 tjejer (enligt en tidningsintervju från 2010), fick Ace Frehley spela på en rätt töntig gitarr, ha silversmink och drogproblem. När kompisgänget i skolan skulle vara Kiss på roliga timmen fick vår man vara Ace Frehley, medan klassens coolaste kille fick vara Gene Simmons - och alla tjejerna. Var det då och där som kränktheten slog rot?

När teaterpubliken först möter mannen verkar han ändå rätt normal, om än lite töntig, bitter och korkad. Men snart förvandlas han till en homofobisk och rasistisk näthatare som retat upp sig på att det finns folk som vill uppfostra sina barn utanför de sociala könsnormerna, och bruket av pronomenet "hen".

Otto Milde är hejdlöst rolig som vit kränkt man, och manuset oerhört träffsäkert. Lika roliga är de filmade inslagen med Ann Petrén, Bahareh Razek och Bianca Kronlöf, som i skäggstubb och manskläder drar utsagor om manligt och kvinnligt, hbtq-personer, muslimer, romer och judar hämtade från Flashback och anonyma hotbrev, men också från kända män från alla tider: Aristoteles, Sigmund Freud, Bo Hansson och Anders Behring Breivik.

Men skrattet vill understundom fastna i halsen. Delvis för att det mannen säger och gör är så hemskt. Men också för att jag får allt svårare att frigöra mig från känslan av att det är kontraproduktivt att driva med "den vite kränkta mannen" i ett sammanhang, där alla är överens om att han har fel. Jag hade gärna velat lära känna mannen lite bättre och fått lite djupare förståelse för hur han blev som han blev.